Sveriges segaste insekt?

Känner på något sätt pressen att säga några saker om gårdagens Guldbaggegala:

●●● Jag kommer inte ägna någon tid åt att analysera vilka vinster som var rätt eller fel (även om det faktiskt i varje kategori verkade vara den jag hoppades på minst som vann) men även om jag skulle vilja ge Gustav Skarsgård alla Guldbaggar i världen för hans roll i Patrik 1,5 (jag antar han får vänta med kärlek till Gaygalan) så var det väl för väl att Micke Persbrandt äntligen fick en bagge för bästa skådis. Jag menar, om ni kollade inslagen med klipp från årets alla svenska filmer så var han ju med i varenda en. Snacka om tack för lång och trogen (och ihärdig) tjänst.

●●● När vi nu har ett bra svenskt filmår – för det var det faktiskt om man kollar efter, både publikdragarfilmer som Arn och Patrik 1,5 blandat med flera (när hände det senast) internationella framgångar som tillexempel bortglömda Ping-Pong Kingen som vann i Sundance – så borde man väl kunna utöka till fem namn i några av klasserna? Typ i kategorierna bästa film och skådis i alla fall?

●●● Om jag räknade rätt så fick Låt Den Rätte Komma In och Maria Larssons Eviga Ögonblick fem baggar vardera, vilket väl var hyfsat rättvist med tanke på att de var de mest hyllade och uppmärksammade filmerna både här och utomlands förra året. Att Maria Larssons Eviga Ögonblick vann för Bästa Film framför vampyrerna var väl rätt väntat eftersom den är sveriges Oscarskandidat och allt, och dessutom går den i samma tråkiga svenska tradition om att en bra film har vackert foto, en klassisk berättelse som är konventionellt berättad (gärna med lite inslag av alkoholism och svårmod) med stora svenska skådespelare – helst i kostymer. Vampyrerna var chanslösa där.

●●● Mest synd tyckte jag dock om Ruben Östlund, som såg ledsnare och ledsnare ut för varje minut det gick upp för honom att De Ofrivilliga skulle gå helt lottlös i "slaget mellan de tre stora". Jag har inte sett filmen, men med tanke på att det verkar skilja sig en hel del i berättarteknik och form från de andra, så hade det väl varit trevligt med ett liiitet erkännande om att man inte behöver göra film på traditionellt sätt för att uppskattas i Sverige...

●●●...något gänget bakom dokumentärvinnaren Maggie Vaknar på Balkongen (och i och för sig alla de tre nominerade dokumentärerna) visade inte bara med sin film, utan inte minst genom den härliga queer-killen som tackade "alla som knullar i parker" i sitt tacktal. Lovely!

●●● Maria "trosluktaren" Lundqvist hade skrivit ett långt tacktal i förväg som hon läste upp. Coolt. Det är inte bara härligt kaxigt, utan visar att man faktiskt bryr sig lite mera och tar sin nominering på allvar. Mera sånt!

●●● Balkongen-transans tacktal var för övrigt bara ett av de många inslag som under kvällen som kändes mera som det passat på Gaygalan än på Guldbaggen. Patrik 1,5 (cm) sktechen var ju till exempel fantastiskt skoj – men hade helt klart gått hem ännu mera på Cirkus om några veckor där svängarna kunde tagits ut ännu mera. ABBA-medleyt kändes ju också bortkastat på Sveriges tråkigaste galapublik (kan ni släppa ert svåra skådespelarvemod för EN kväll och vara filmstjärnor, tack) men var samtidigt helt poänglöst i min bok. Jag har sett landsortstransor göra ABBA-medleys med mera poänger än vad Björn Gustavsson och Johan Glans fick ur sig igår.

●●● Glans tyckte jag annars gjorde bra ifrån sig, och hans programlederi av galan gjorde den bättre än på länge. Däremot avskyr jag trollkarlar och kan inte riktigt se filmkopplingen (samma med The Puppini Sisters – kunde de inte gjort filmlåtar åtminstone) med alla framtrollade duvor och akrobater i band i taket. Cirkuskonceptet är så trött så trött om inte Britney står på scen.

●●● Slutligen; VEM skrev prisutdelarnas manus? Jag fick sätta TVn på mute ibland eller stoppa in skämskudden i öronen för att klara av det. Vedervärdigt.

Vad tyckte ni?