Skivrecension: Britney - Circus

Eftersom jag bara lyssnat igenom skivan två tre gånger, och eftersom min recension av den här skivan är förutbestämd att hamna i en 1300tkn variant i nästa nummer av QX (och så småningom komma hamna här i bloggen), så får ni idag bara en låt-för-låt recension av Britney Spears andra comebackskiva på två år. Förmodligen kommer betygen här nere se helt annorlunda ut bara till helgen, men det här är ett första intryck. Håll till godo - här är Circus.

























1. Womanizer
Ja, den här känner vi väl alla till. Ringsignalen som blev Britneys andra USA-etta i karriären har jag försökt att hata - men det går bara inte.

2. Circus
Titellåten ryktas bli nästa singel och är den låt som förmodligen lättast kunde ha platsat på Madonnas Hard Candy-platta. Det här luktar Timbaland och Timberlake lång väg – trots att ingen av dem är inblandade – utan att kännas alltför gjort. Men singelmaterial. Njae...

3. Out from Under
En klassisk pojkbandsballad som Backstreet Boys säkert skulle kunna döda för. Med gitarr och piano och med ett modernt beat är den allt som Dima Bilans Eurovisionvinnare ville vara.

4. Kill the Lights
Om melodin förra plattans Gimme More låg med samma plattas Piece of Me så skulle det här kunna vara deras kärleksbarn. Dansvänligt med hejrop, bra beat, kul refräng där kill uttalas med ett skrikande iiii och med ett klassiskt vocodat Britney-parti med körbakgrund. Bra.

5. Shattered Glass
Har lite svårt att få kläm på den här låten som helhet och tycker att den liksom aldrig tar fart som jag hoppats och att den mest känns som löst ihopsatta strofer. Jag erkänner att jag är väldigt förtjust i bryggan som leder upp till själva refrängen, men att jag samtidigt inte är lika såld på själva refrängen – eller egentligen bara specifikt det konstanta upprepandet av glass uttalat som glä-i-jääääs i slutet...

6. If U Seek Amy
Det ryktades att det här spåret skulle vara en av de bästa låtar som Max Martin skrivit, men nja. Så långt vill jag inte gå - det finns säkert ett helt knippe fantastisk Max Martin-låtar från pojkbandseran som jag skulle hålla högre – men nog är det här den låt som snabbast föll mig i smaken på den här skivan. En lalalala-hook som sätter sig direkt, det klassiska Martin-partiet där låten stannar av och går ned i tempo före sista refrängen, en oväntat hyllning till Jokern i Batman (haha-hihi-hoo eller nåt liknande) och en lysande Hit Me Baby One More Time-blinkning där Britney sjunger Oh, baby baby ett gäng gånger. Närmast besläktad med Pink (och Max Martins) So What, men inte så hård och med snuskigare refräng (läs titeln som om det var engelska bokstäver så får du se). Välspelad direkt i min iPod.

7. Unusual You
Här är ännu en av skivans bättre låtar...men på ett helt annat sätt än den förra. Bloodshy & Avant har trollat ihop en suggestiv, midtempoelektro där Britney låter bättre än någonsin och som får mig att tänka på Madonnas Forbidden Love eller Frozen. En del av mig vill nämna Breathe on Me, men nä... Att plocka fram en av Britneys absolut bästa låtar här vore att häda. Men skönt är det. De första tio sekunderna känns faktiskt som början på en Kentlåt...eller något med Kleerup kanske. Äsch, bra är det i vilket fall. Men inte Breathe on Me-bra. Bara jäkligt bra.

8. Blur
Ännu en låt som känns som den lätt skulle kunnat platsa på Madonnas Hard Candy. Väldigt Timbalandish, men med hjälp av Britneys röst och en radda oväntade ljudslingor så känns det ändå inte sådär uttjatat som jag brukar känna inför det här soundet. Tvärtom så gillar jag den här låten mer och mer i all sin enformighet.

9. Mmm Papi
Klart att Britney måste ha något som luktar lite sextiotal också...och då med betoningen på lite. För även om jag får någon form av inre bilder av tjejer på cylinderformade upphöjningar som lagom höga och påverkade dansar
småhysteriskt (tänk Tammys Egyptian Shumba) så är ljuden nog onekligen oftare mera åttiotal och Madonna än sextiotal och Motown. Fast mycket låt finns här inte egentligen. Småkul.

10. Mannequin
Det här är däremot den där typen av modern dansmusik som alltid får mig att känna mig sjukt gammal. Som bara maler på i ett oändligt antal videos om du mot förmodan får in en kanal som visar musikvideos. Som varenda amerikansk kvinnlig artist minst har tre av på sitt samvete på varje album nu för tiden. Och som jag alltid bara trycker fram.

11. Lace and Leather
Det börjar typ som signaturmelodin till Seinfeld... Usch, vad jag hatar sådana där funkiga discogitarrer. Bort, bort. För att inte tala om det riktigt otäcka åttiotalsgitarrsolot som kommer mot slutet. Fy skäms! Däremellan är det dock nästan godkänt. Nästan.

12. My Baby
Det här är en ballad som är så mycket Britney att den kunde ha varit med på hennes allra första skiva för tio år sedan. Lite mesig för min smak, men jag är säker på att den har sina hardcorefans som fullkomligt älskar när Brittan tangerar Mariah.

13. Radar
Deh här känner ni också till antar jag. Låten som definitivt visar att förra årets Blackout-album egentligen borde varit en del av detta albumet. De bästa låtarna där och de bästa här hade utgjort ett fantastiskt banbrytande popalbum, istället för (som nu) två klart godkända.

Några Bonusspår

Rock Me In
Hur den här låten missade att vara med på alla versioner av skivan i dessa Katy Perry-tider är en gåta. Elgitarrer, sköna dramatiska stråkar och en hel hög underbara blip blop-ljud i ett rasande tempo gör det här till en av skivans mest dansvänliga och bästa i mina öron.

Phonography
Ännu ett bonusspår och det här är det fanimej ännu underligare att det inte kom med som ett originalspår. Okej, texten balanserar lite på gränsen till lökig med alla telefonomskrivningar för sex - "I like my bluetooth button's cuming loose since I need my hands-free...he'g got service...I've got serivice" - men efter att ha varit i den branschen i tio år i dagarna så tycker jag det är lite småkul och framförallt är låten långt mycket roligare än de flesta av originalspåren.

0