The Resurrection of MC

Men hallå vad hände här?
Efter att ha slarvat bort sitt bästa Melodifestival-bidrag i tävlingen (men sedan fått sin största solohit), tappat bort chansen till en discokarriär med några trista singlar och efter en extremt pinsam Pride-discosingel (där alla bara pratade om hans hår) så var jag ganska säker på att Magnus Carlsson för ett bra tag framöver skulle vara förpassad till att sitta i juryn för pensionärsprogram som Dansbandskampen eller bli en av C-kändisarna i typ Let's Dance/Stjärnor på is nästa år. Vägen var liksom krattad för att stå längst fram i Barbados nånstans i en islada i Västerås vilken dag som helst igen...

Men, men.
Nu verkar killen på bara några dagar tagit tag i sitt liv.

Först medverkan i Körslaget.
Körslaget är verkligen inte mitt favoritprogram ska gudarna veta - jag är i stort sett allergisk mot körsång i allmänhet (och manskörer i synnerhet) – men till skillnad från hemska Dansbandskampen så är det här ett synnerligen underhållande och genialt format som använder en folkrörelse på ett kul sätt och som – framförallt – tillskillnad från ungefär alla TV-program (möjligen utanför SVTs evighetskörare) låter artister göra det de är bra på istället för tvärt om. På pappret är det väl just nu Robert Wells eller Magnus Carlssons game to loose – och jag vet vart jag kommer lägga mina röster.

Sen har vi samlingsskivan Re: Collection 93-08 då. Den kan ju på pappret kännas ganska desperat (och namnet är ju förfärligt) när det mesta är Barbados och Alcazar-låtar – but let's face it: Utan Magnus hade de där banden aldrig nåt sina respektive framgångar (det är ju bara att se på vad som hänt efter att han hoppat av). Så är det ju bara.

OCH!
(här kommer äntligen det här inlägget poäng)
På skivan ligger dessutom nya singeln Walking in My Shoes som, hör och häpna, är en riktigt bra Magnus Carlsson-låt! Om det är en hit utanför mitt huvud (och möjligen utanför landets alla bögdiscodansgolv) är kanske mera tveksamt och produktionen är kanske lite billig...men jag är en hopplös sucker för det där Jackson 5/Material Girl-soundet som här är snott rakt av från The Tamperers nittiotalshit och trots att Magnus låter lite väl mycket John Farnham stundtals så är det den första Carlsson-låt som jag vet att jag kommer spela flitigt i min iPod ett tag fram över sedan Live Forever. Framförallt känns det som en riktig låt. Inte som någon restprodukt någon kastat åt Mangan för att de lovat honom det i ett kontrakt.

Vart ska det här sluta?
Well, hade inte SVT muttrat över Körslaget så är min gissning att det faktiskt skulle kunna ha slutat i Kristian Luuks kostym i Scandinavium den sjunde februari nästa år.

Popp eller Poop?
Re: popp