Läget Just Nu - Vecka 0847

"Göteborgshelg" Ny
Ibland kan de där helgerna då det inte händer något extra vara de absolut skönaste. Bara komma till Göteborg rakt in i en After Work med lite polare, glida vidare hem till FF med en sushi och se Idol, och sen dra hem till lägenheten och upptäcka att man fått ny kyl, frys och spis installerad medans man varit borta. Vakna på lördagen och ta en långpromenad och köpa nybakade frallor. Ta en sväng runt Göteborg och fnissa att två hundra personer som står i kö för att bli fotograferade med Idols looserturné (och en lidande Lars) innan man kör en kväll med vänner, middag, vin, Stjärnor på is och julgransfix med glögg...bara för att vakna upp till en slö söndag som toppas med äppelkaka och film hemma hos J&M. Lovely.
"Top Chef New York" – Matreality på Bravo Ny
Bravos andra Emmynominerade reality (ni vet väl vid det här laget vilken den första är) är tillbaka och efter att ha varit i olika städer (senast Miami och Chicago) har de nu hamnat i kanalkompisens hemstad New York. Kul casting (mera bögdominans än flatdito till skillnad från förra säsongen (2-1) och en invandrad finne), snygga stadsmiljöer (ni vet ju att jag går igång på Manhattan-klyschiga snapshots) och mängder av god mat och spännande tävlingar borgar för ännu en kul säsong av en av TVs smaskigaste realitys.
"The Life & Soul of the Party" – Bok av Mike Gayle Ny
Mike Gayle verkar vara inne i ett stim. I somras läste (och gillade) jag ju förra årets Wish You Were Here, och nu har jag precis avslutat hans senaste bok The Life & Soul of the Party som jag nog tycker är minst lika bra. Visst, i början var jag lite tveksam - det handlar om tre (hetero)par och deras inbördes relationer, och en av dem dör redan i första kapitlet – till vart det här skulle ta vägen. Gayle har ju alltid förmågan att balansera på gränsen till vad som skulle kunna vara riktigt dålig, meningslös "dick-lit", men precis som i förra boken så lyckas han på något sätt omvända mig här också och de sista femtio sidorna sträckläste jag. Kanske är det för att han helt undviker de värsta av genrens klyschor och istället får alltihopa att känns väldigt realistiskt. I verkliga världen tar ju människor inte rationella beslut som om livet vore en film och väldigt sällan löser sig allt lyckligt med att alla är glada och tillfreds – och Gayle låter sina karaktärer vara precis så och ändå berätta en historia om egentligen ingenting och med alla genrens klyschor (vänsterprassel, oförmåga att bli vuxen, fylla och sex-med-ex etcetera). Inget att kasta sig på Bokus för, men trivsamt om du är Gayle-fan sedan tidigare. Samma mumsiga tre popcorn som till förra boken delas härmed ut.
Mjölkchokladsplashade Ahlgrens Bilar Ny
Hur gör man om man jobbar för Ahlgrens och vill komma på ett sätt att kränga ännu flera påsar med bilar? Man kommer på att man kan doppa dem i mjölkchoklad och slå två godisflugor i en smäll såklart. kanske mera udda än supergott, men klart värt att testa till julgodiset.
Häagen-Dazs Cappuchino Caramel Truffle Ny
Jag har ju egentligen fettförbud helt de här veckorna innan London (på torsdag bär det av) så jag ska slippa ha storleken "marge" (ni vet; "för tjock för medium – för kort för large") ännu en resa till den brittiska huvudstaden...men den här nya kaffe + choklad + kola-glassen från Häagen-Dazs håller rena Ben & Jerry-klassen (i alla fall när man kommer till de mera lena "icke-chunkiga" varianterna) och är helt omöjlig att motstå.
"Stylista" – Fashionreality på CW Ny
Medan Americas Next Top Model bara blir tröttare och tröttare och mer och mer förutsägbart för varje avsnitt och säsong så har jag fastnat i den nya The Devil Wears Prada möter Project Runway-såpan från ANTM-skaparna Ken Mok och Tyra Banks. Egentligen är det inget nytt alls, utan alltihopa är bara en The Apprentice förlagd i modemiljö med Elles "fashion news director" Anne Slowey bakom skrivbordet. Men det räcker. För samtidigt är det castat med en lagom kul blandning av Ugly Betty- och Paris Hilton-wannabees för att det skall funka som en alldeles utmärkt guilty pleasue i väntan på nästa säsong av Project Runway (som ju förmodligen inte kommer att dyka upp den här sidan om decennieskiftet). Huruvida det blir en modevariant av Donald Trumps Apprentice (åtta säsonger) eller Martha Stewarts dito (knappt en) återstår dock att se.
Listerine Total Care 6 Clean Mint Ny
Egentligen vet jag inte om jag behöver använda Listerine - efter att ha undvikit tandläkarbesök i tolv års tid mellan 1993 och 2005 så hade jag ju nämligen inte ett enda hål – men jag erkänner; jag gick på reklamen. Tanken på att ha små sprutande män i munnen (ja, ja, släpp det!) som städar upp och gör rent känns ju rätt lockade – och det löjliga är att den nya lila total-varianten är så stark att det verkligen känns som om tusen små gubbar bränner loss varenda lite tandstensrest i din mun... Ganska najs. Om det så inte behövs.
"Into the Wild" – Film av Sean Penn Ny
Flera av mina vänner hade redan sett den här filmen och trott att jag skulle gilla den – vilket känns lite konstigt eftersom den verkliga berättelsen om Christopher McCandless som skänker alla pengar han äger till välgörenhet och drar från sin familj utan ett enda ord för att driva runt bland hippies och nudister tills han får fysik nog att be ge sig rakt ut i Alaskas vildmark för att leva ensam på ingenting är så långt ifrån mig som person som man kan komma. Och även om jag helt klart beundrar saker med den här filmen (som de otroligt vackra bilderna, Penns regi, klippningen och snygga Emile Hirsch genombrott i huvudrollen som sin generations Leonardo DiCaprio) så är det så mycket med den här Rousseauska tillbaka-till-naturen myten och teorin om den lycklig, fattiga fria människan som jag inte köper för att jag ska kunna ta till mig den här historien helt. Jag har dessutom lite svårt att komma ifrån att jag undrar hur realistisk skildringen av McCandless familjeproblematik är då de själva varit med och godkänt filmen. Däremot tycker jag Hal Holbrooks Oscarsnominering som spelar Christophers "på luffen farfar" – filmen är lite uppbyggd kring olika episoder från snubbens luffning där han hittar i stort sett en helt komplett ny familj varvat med bilder från eremittiden i Alaska, och Holbrook dyker upp i en av de sista mot slutet – känns helt rättvis. Drygt två och en halvtimme blir dock lite väl mycket ugglor, skäggväxt och ensamma moln på i övrigt klarblåa himlavalv för att jag ska fyra iväg några hinkar med popcorn, men tre perfekt poppade får det bli i alla fall. Inte minst för Hirsch rent magvändande skådespeleri de sista minuterna.
"Kelda Tomato Treat" – Tomatsås m Crème Fraiche Ny
Jo jag vet. Det är klart man skulle kunna blanda tomat, crème fraiche och en massa kryddor själv lika gärna, men eftersom jag aldrig varit någon halvfabrikatsvägrare (så länge jag har någorlunda koll på vad som döljer sig i burken) så måste jag tipsa om det här snabba sättet att göra en riktigt god köttfärssås. Stek upp en massa lök och köttfärs...och så i med den här schysta såsen från Kelda. Jag garanterar att det blir supermumsigt och färdigt på typ fem minuter.
"Baby Mama" – Film av Michael McCullers Ny
En förutsägbar – men klart sevärd – komedi om karriärkvinnan som skaffar en surrogatmamma som plötsligt flyttar in hos henne. Även om den är skriven och regisserad av mannen bakom Austin Powers-filmerna så är humorn på en klart högre och intelligentare nivå (oftast) och självklart är den stora behållningen att den har två av USAs just nu roligaste kvinnor – Tina Fey och Amy Poehler – i huvudrollerna. Kanske, kanske skulle man faktiskt ha kunnat hoppats på något ännu mera välskrivet, rappare och tätare mellan skratten när dessa båda damer är inblandade och jag är glad att vi såg den på hyr-DVD från USA och inte på bio där den än så länge går i Sverige. Som söndagsfilm-i-soffan i glada vänners lag är den nämligen helt klart en hit att rekommendera.




"One" – Skiva med Neo
Okej. Det är något med den här skivan som gör att den känns lite valpig, lite ofärdig, fortfarande lite på demostadiet. Kanske beror det på att Neos röst skiftar så mycket mellan Mika-falsett, Ola Salo-kraft och total anonymitet (vad är Neo och vad är kören?) att man inte riktigt får kläm på honom? Eller så beror det på att produktionen känns väldigt, väldigt billig ibland - eller så beror det helt enkelt på det faktum att låtarna en och en känns som ganska trevliga och sköna bekantskaper, men att albumet som helhet är en salig blandning av alltifrån Evan (Silver Lining) via BeeGees (singeln You Make Me Feel Like Dancing) till Scissor Sisters (Born to this World) som alla bara har det gemensamt att de klätts i sådana där typiska BWO-texter-som-kanske-säger-absolut-ingenting-men-är-en-massa-fina-ord. Samtidigt - även om min största invändning är att mycket låter alldeles, alldeles för mycket som en ny Evan (behöver vi verkligen det) för att jag ska vara riktigt nöjd - så kan ni ju kolla alla de där andra referenserna jag nämnt: Salo, BWO, Mika, Scissor Sisters... Även om det aldrig når riktigt ända fram till de namnen så förstår ni ju att jag garanterat har hört skivor som haft sämre influenser. Nästa skiva kan förmodligen bli något riktigt stort...annars hoppas jag Neo lägger prestigen åt sidan och börjar skriva åt andra. Kolla upp!




Stockholms Centralstation
Det ni ser på bilden här är ett minne blott. Jag undrar verkligen vem som kom på att "nu när vi ändå bygger om halva stationen och tvingar folk att köa för ingenting bara för att ta sig fram så ska vi väl passa på att hyra ut 95% av det övriga tomma utrymmet till nån tennisklubb eller Telia eller nån som vill dela ut knäckebröd eller inkontinensskydd för att dra in lite stålar" – och därmed reducerade ytan att röra sig på på en av Stockholms mest folktäta platser till ett frimärke där alla måste stå upp i en stor klunga och trycka för att alla stolar förflyttats till förmån för nåt telebolag som vill dela ut Dumlekolor. Förmodligen är det samma människa som kom på att de skulle inreda den Pressbyrå i Stockholm där flest går omkring med stora rullväskor efter Arlanda (gissa vart den ligger) med ca 5 decimeter breda gångar och tre kassor.
"För kort tid med A"
Det var så sjukt trevligt att ha en av mina bästa polare boende hos mig en natt då han mellanlandade mellan två möten. Eftersom vi bor i olika städer och han har fru och två fantastiska barn hemma så hinner vi ses alldeles för sällan – och tyvärr innebar konstiga flygtider och jobb för båda att det i stort sett bara blev hej och god natt och god morgon och hej då denna gången också. Trist! Jag saknar att hänga med honom så sjukt mycket.
Värme på tåg, spårvagnar och tunnelbana
Jo, det är jättetrevligt att SJ, Västtrafik och SL inte vill att vi ska frysa. Det uppstår dock ett visst problem med ekvationen om man är påpälsad för minusgrader och sedan tvingas dela ett litet, litet utrymme med sjuhundrasextifem lika påbylsade människor OCH ni har vräkt på med värme så temperaturen ligger runt 20 grader i vagnen. Go figure.
Dansbandskampens Uppfinnare
Eftersom jag inte har speciellt mycket till övers för dansbandsmusik så vore det såklart att slå in öppna dörrar att klaga på det här programmet – och att gnälla på reglerna har väl varenda pensionär och kvällstidning gjort senaste veckan. Nä, jag vill istället bara ställa fråga att HUR kunde INGEN på SVT inse att det här skulle hända redan från början? Att artister folk redan röstat på och fått ett band till skulle sitta säkrare och säkrare för varje vecka? Det sa jag och ungefär alla jag pratade med redan innan det började...och ingen av oss jobbar med att hitta på TV-program...vi bara tänkte.
Min värmealstrande laptop
Vädret blir kallare och kallare och häromdagen hade jag handskar på mig inomhus på jobbet – men ändå handlar även den andra klimatbaserade röda posten på dagens lista om värme (men så har jag också alltid hatat mera att svettas än att frysa). Min nya laptop alstrar nämligen så mycket värme att man kan steka ägg på den. Bokstavligt. Att ha den i knäet är tillexempel en omöjlighet om man inte vill ha två pungkulor som ser ut som två välstekta köttbullar... Galet. och jobbigt. Speciellt om miljön runt omkring är varm i övrigt.

Ungefär så just nu.