Glöggtider

Alla som känner mig vet att jag är smått besatt av glögg.
Jodå, jag är smått besatt av julen i allmänhet (och japp, helgen nästa vecka kommer plastgranen i Göteborg traditionsenligt att kläs till tonerna av Peter Jöbacks Snön Föll) men just glögg är jag en av få jag känner som kan dricka i kopiösa mängder utan att få sötsliskiga kväljningar. I simply love it!

Det ska direkt sägas att i grunden är jag traditionalist och föredrar helst Blossas 10%iga vinglögg ("den röda flaskan"), men eftersom jag med åldern utvecklat nån form av allergi mot rödvin i allmänhet (och glögg i synnerhet) så har de mildare/ljusare årgångsglöggarna ofta varit lättare när man ville fixa sig en kopp en vardagskväll till nåt bra TV-program, och därav min passion och entusiasm inför Blossas glöggsläpp varje år sedan 2003.

Om vi kollar i backspegeln så har mina favoriter varit främst lingonvarianten 06 (där sex tomma flaskor fortfarande pryder en hylla i mitt Stockholmskök), hjortronvarianten 05 och den första med pommerans 04. Fjolårets var helt okej (speciellt eftersom vi fick tag i den redan i oktober och släpade med den till New York där vi drack den på hotellrummet) men jag har lite för många oöppnade flaskor kvar för att jag ska kalla den en succé.

Igår släppte alltså 08:an, och självklart knatade jag iväg och köpte fyra flaskor. När jag ändå var där passade jag även på att stoppa två flaskor av Dufvenkrooks jubileumsglögg X, och här är mitt utlåtande efter att ha smakat av dem – självklart i både varm och kall tappning...Blossa 04 (vildäpplen) kunde man ju till exempel bara dricka kall – igår till en ledsen Konsum-lussekatt och några pepparkakor med Whiskyblåmögelost.

Blossa08

Jag måste säga det direkt – det här är tyvärr den sämsta av de sex årgångsglöggarna i mitt tycke. Iskall luktar den inte så mycket, men smakar rejält av kryddnejlika. Ganska gott, men blåbären känner man inte röken av – och konstigt nog inte de 15% alkohol heller. Värmer man på den – och det är väl så de flesta föredrar sin glögg så kommer blåbärssmaken fram mera, men tyvärr känns den då också väldigt fadd och blaskig i smaken. Utspädd liksom. På något sätt smakar den mera lingon än vad lingonglöggen själv gjorde – men inte på ett bra sätt, utan mera på det där "dålig lingonsylt från Euroshopper"-sättet. Jag känner mig lurad. Och rejält besviken.

Popp eller Poop?
Poop med russin och mandel.




Dufvenkrooks X-mas Delight

Lyckligtvis visar sig mitt spontanköp från Blossas huvudkonkurent vara långt lyckosammare. Enligt etiketten är denna jubileumsglögg (Dufvenkrook har försett svenskarna med glögg i tio (X) år, vilket de firar med den här glöggen och en jubileumsbox med fem favoriter) en kakaoglögg med inslag av knäck, pomerans och traditionella julkryddor...och det första som slår en när man luktar på den kall (och varm) är att det lycktar mycket kakao. Väldigt mycket kakao. Kall får man helt klart associationer till mintchoklad och varm så känns det som att dricka varm choklad spetsad med glögg...vilket faktiskt är långt mycket godare än vad man kan tro. Kanske inte så mycket glöggkänsla över det hela – men till en kopp kaffe är det förmodligen perfekt, udda nog.

Popp eller Poop?
Popp med tydlig karaktär av gräddig mörk choklad och en intensiv och kryddig ton.