Skivrecension: Agnes – Dance. Love. Pop.

Här är min recension av Agnes nya skiva (som inte ser riktigt likadan ut i nya QX...det är lite skumma nya punkter och kommatecken i den recensionen).

Agnes – Dance. Love. Pop.

När TV4 om några år stoppar Idol i malpåse kommer förmodligen 2005 att framstå som den svenska versionens absoluta guldår. Ola, Måns, Sibel, Sebastian – och så vinnar-Agnes då som nu efter två stabila, men hyfsat anonyma, skivor parat ihop sig med BWOs ljudgeni Anders Hansson med avsikt att göra en "partyplatta att lyssna på innan man går ut och festar". Lyckas de då? Jodå, men den som förväntar sig fler schlagerkryddade brittiska tjejpophits som singeln On and On blir nog besviken.

Den här skivan sneglar nämligen inte mot Girls Aloud eller Sugababes utan försöker snarare uppdatera den svenska listpopens guldåder från slutet på 80/början på 90-talet med några stänk av JLo eller Beyonce. Tänk Mauros Lisa Nilsson-plattor och Whitney Houstons åttiotal. Klart bäst är inledande Release Me (härlig Alcazar-disco med "aha"-kören från Not a Sinner Nor a Saint intakt) och sköna Love Me Senseless där discostråkar blandas med dova klubbljud. Min största invändning är att kombinationen av mycket låtar i midtempo, den slicka produktionen och Agnes felfria sång gör helheten lite för radiovänligt anonym. - något som utmanade lite mer hade varit ku! Samtidigt älskar jag konceptet Agnes + Anders Hansson och skivan funkar klanderfritt i bakgrunden på en förfest - och det var ju precis det den var menad för.