Bokrecension: Blind Faith

Blind Faith
Ben Elton, Storbritannien

Det skall erkännas att jag delvis köper Ben Eltons böcker så fort de kommer ut av gammal vana nu för tiden. De ser helt enkelt snygga ut i rad bokhyllan där de står med likadana fonter och ryggar i olika färger och det är alltså mitt estetiska sinne som längtar efter att bli tillfredsställt mera än mitt litterära numera… Så har det inte alltid varit. Såklart. Jag blev helt kär efter att (någon gång i början på seklet) ha läst Popcorn, fortsatte lyckligt med Inconceviable och Blast from the Past och hade snabbt efter en Londonvistelse fyllt på med alla böcker i hans backlog. Toppen kom förmodligen med Dead Famous – än idag den ultimata driften med Big Brother-fenomenet och samtidigt en helt unik och genial whodunnit-berättelse. Där efter gick det utför. Jag var tveksam till High Society, avskydde den förutsägbara Past Mortem och orkade inte ens läsa ut The First Causalty (fast den såklart ändå står i bokhyllan och ser snygg ut…men köpt på ett antikvariat för £5 på Charing Cross Road istället för stolt på Waterstones). Ja, det gick så långt att hade det inte varit för att Chart Throb – förra boken som på ett snyggt och underhållande sätt drev med Idol-fenomenet – höjt ribban och fått mig att minnas varför jag en gång älskade den gamle Svarte Ormen/The Young Ones-författaren så är det nog tveksamt om jag ens köpt Blind Faith.
Nåväl. Nya boken är ett steg tillbaka till Eltons första starkt miljöengagerade satirer, typ Gridlock och The Other Eden. Den utspelar sig ungefär hundra år framåt i tiden, i en värld där isarna smält och människor lever i det London som numera mest är en skärgård. Här styr religionen och tempelprästerna allt – men det är inte den kristendom vi känner till idag. Istället dyrkas individen in i absurdum och saker som vetenskap och fantasier och (framförallt) enskildhet och privatliv är förbjudet. Alla bloggar. Alla måste enligt lag lägga upp sitt liv på Facebook och YouTube etcetera. Alla kan se rakt in i ditt hem och du kan se dem. Allt är översexualiserat och kommersialiserat. Sex uppmuntras och påtvingas, bröstförstoringar är lag, människor lever tätt, tätt och eftersom vaccinationer och medicinering är förbjudet (sjukdomar är Guds vilja) är barnadödligheten över 50%. I den här världen möter vi Trafford som plötsligt en dag får nog och börjar vilja hålla saker hemligt för andra. Som vill vaccinera sin dotter. Och som börjar tro på Darwin. Snart börjar han fundera om det finns flera som han och om en revolution är möjlig.
"Storebror ser dig" in absurdum alltså, och det är alltså ingen ljus (men dock en helt klart underhållande) syn på mänskligheten som Elton presenterar här... Men här finns helt klart en hel massa poänger. Att ta grejen med att alla lägger ut hela sitt liv på YouTube och i bloggar utan att det finns tillräckligt med folk som bryr sig (för de har ju egna bloggar att sköta) och driva den i absurdum är nämligen väldigt kul genomfört. Lika så dissningen av Live Aid-fenomenet och übersexualiseringen. Tillexempel. Samtidigt kan jag inte hjälpa att känna att den gode Ben numera alltför ofta stundtals känns som en (måhända långt mycket smartare och up-to-date) brittisk Claes "Galenskaparna" Ericsson i sin iver att peka på saker han tycker är fel…
Kudos dock till att han återigen vågat släppa whodunnit-träsket som han körde fast i efter Dead Famous och till att slutet inte är så förutsägbart som jag först tror…och jag kan garanterat lova att när nästa bok kommer så är den min så fort som möjligt – om inte annat för att pryda sin plats i bokhyllan bredvid Blind Faith!