Filmrecension: 21

21
Robert Luketic, USA

Häng med nu: Den här filmen bygger på boken Bringing Down the House där en student (och tillika mattegeni) vid namn Kevin Lewis rekryteras av en av sina professorer till ett hemligt MIT-lag i Black Jack-korträkning, och som drar till Las Vegas för att spela hem storkovan med hjälv av avancerad (och laglig...men mindre populär) korträkningsteknik. Boken bygger i sin tur på en verklig händelse där maskinteknologen Jeff Ma var medlem av ett liknande lag i mitten på nittiotalet. I filmen heter dock huvudpersonen Ben Campbell, är läkarstuderande, spelas av min nya favoritskådis Jim Sturgess - och hur mycket som finns kvar av Jeff Mas äventyr i Vegas 1993 vet man inte riktigt.

Faktum är att jag aldrig tror man ens nämner att det här bygger på en verklig historia - eller att Jeff Ma hängde runt med gänget vid inspelningen och gör en cameo som Black Jack-dealer på Hard Rock Hotel - vilket gör att man inte har en aning om hur det ska gå för gänget...

...eller okej. Det här är en Hollywoodsk popcornrulle (må hända lite lagom midbudget så som de är så här i början av året innan "The Big Budget Blockbusters" drar igång med sina premiärer i maj) så det krävs väl inte hjärnkirurgi för att lista ut ungefär åt vilket håll det barka, men det är ändå så där lagom ovisst för att jag inte ska tröttna eller på något sätt störa mig...

...och man kan väl misstänka att filmen är lite coolare (jag är så töntig, men jag älskar när folk går i snygga kläder i slowmotion i bredd) och personerna lite snyggare (Kate Bosworth ser ut som the next big thing...och the next big thing himself (japp, nu pratar jag om jag-föll-från-fösta-scenen-på-stranden-i-Across-the-Universe-Jim) är precis lika nästgårdsmysig som man hoppas) än vad de var i verkligheten.

De två timmarna går oväntat snabbt, världens mest kända i-garderoben-bög efter Ricky Martin (japp, nu pratar jag om Kevin Spacey) ser ut att trivas som fisken i vattnet i sin lärarvariant av Jönssonligan-Sickan och även om jag inte riktigt hänger med på hur hela korträkningsgrejen går till (jag antar att det beskrivs rätt ingående i boken, men här är blir det mest snygga närbilder på spelkort och massa sifferrabblande, så även om man som jag som trots allt har typ 80p universitetsmatte i skallen bara accepterar att de kan det de gör) så är det underhållande och klart godkänt.
Kanske inte filmen du rekommenderar för dina cineastpolare, men förmodligen filmen du och ditt biosällskap kan se ihop och ha nöje av även om ni har helt olika filmsmak.
Filmen har svensk premiär nästa fredag, den 11 april.

Filmen i fem ord: Universitetssnillen, Verklighetsbaserad, LasVegas-onani, Slowmotionscener, Spelkortsräkning