29 oktober 2007

Leaving New York's never easy...

...speciellt inte om man hatar att flyga.

Men nu är jag hemma igen. Jetlaggad och utfattig - men med massa roliga minnen i bagaget (som dessutom består av två väskor över 25kg) och bloggsugen som bara den.

Tyvärr kommer jobbet och den stundande Kinaresan (om tio dagar) att göra att det kommer bli lite rörigt, sporadiskt och förvirrat här några veckor till - men ni stackare som fortfarande kikar in här kommer förhoppningsvis hitta lite kul innan jag stänger in mig i en aluminiumtub igen.

Och förresten; kan man inte lämna er ensamma en sekund?
Dumbeldore kommer ut som bög, ännu en tjej rasar ut i Idol, min arbetsplats blockar QX/Qruiser för all framtid, R festar med Lili&Susie, Spice Girls nya singel läcker ut på nätet och Fox planerar en spin-off till Prison Break!? Jag vet knappt vart jag ska börja.

























Jag och mitt resesällskap på Carrie Bradshaws trappa!

3 kommentarer:

Björn sa...

Welcome home - you´ve been missed! Visst är det jobbigt att lämna NY, men längtan blir ju alltid större att återvända för varje gång. Ska bli väldigt kul att få smakprov på vad du poppat over there :)

Anonym sa...

Välkommen hem! Jag har saknat din blogg, så det är tur att Ronny försett oss med allt schlagerskvaller man kan tänka sig... :)
Carries trappa...det är STORT. Fett med cred för det. Verkligen. Det är ju större än Hugh Grants dörr i Notting Hill. ;)
Men du aaanar inte vad du missat här i Stockholm. Peter Jöbacks konsert var så gaaaalet bra att det var helt sjukt. Och så var det kanske det där med att se konserten tillsammans med världens bästa pojkvän som nästan tyckte att det var lika bra som jag... ;)
Men har du sett att det blir fler Jöbackspelningar nästa år? Han kommer bl a till Rival. :)

Oswald sa...

Tur att någon förstår hur stort det är!
Nu hittar du Samanthas dörr lite längre upp i själva NYC-inlägget också - den är bara en klottrig röd sopdörr i verkligheten!

Vad bra med en pojkvän som också gillar Jöback! Jag har redan ringat in Rivalspelningen i min almanacka.

Och det är sjävklart tur jag har Ronny. Han får dra ett tugnt lass i schlagerbloggen nu innan MF...
Vi ses i decmeber by the way! :)