27 augusti 2007

Filmrecension: 28 Veckor Senare

28 Veckor Senare
Juan Carlos Fresnadillo, Storbritannien

Handlingen i uppföljaren till överraskningssuccén 28 Dagar Senare är inte så komplicerad: Tjugoåtta veckor efter att ett okänt virus som gör människor till vansinniga, blodtörstande kannibaler drabbat Storbritannien börjar de första flyktingarna återvända till London. Ett London som nu är indelat i en skyddad zon (skyddad av amerikanska armén) där folk får bo och i en något mera osäker sådan. Det är i denna zon de två första återvändande barnen tar sig ut för att leta upp sitt gamla hem, och det är här de hittar sin mor alla trodde var död. Problemet är bara att modern bär på det fruktade viruset…och snart är kaos igen och blodtörstiga halvdöingar springer snabbare längs Londons gator än vad killarna sprang in i träd i Juan Carlos Fresnadillo (suveräna) genombrottsfilm Intacto.
Jag är normalt inte speciellt förtjust i varken skräckfilm eller zombierullar, men det här känns mera som en egen genre (vi snackar knappast zombier här eftersom 'monstrena' inte är döda) med sina egna spelregler och jag är väldigt svag för den här typen av dystopier där civilisationen raderas ut och bara några få personer kämpar ensamma kvar….som typ i Triffiderna (om några minns dem). Jag gillade första filmen (speciellt scenerna med ett tomt Piccadilly Circus där Cillian Murphy vandrade omkring utan att veta vart alla andra tagit vägen) och jag gillar det den här gången också. Det är kanske inget avancerat manus (minst sagt) men det är liksom inte meningen. Här är det inga krusiduller - det är blod, vansinne och jäkla massa springa-för-att-försöka-överleva och man får precis det man betalat för att få se (har du betalat för att se något annat så är du förmodligen på fel film). Robert Carlyle och Catherine McCormack står för stjärnglansen den här gången (men anta inte att de går helt säkra för viruset för det) och det märks att budgeten flerdubblats sedan första filmen.
Gillade du den så gillar du det här. Annars är mitt tips att hålla sig borta…om inte för att slippa mardrömmar om röda ögon, blodsspyor och hjorder av smittade kannibaler med klar löpartalang.

Inga kommentarer: