Veckans Tips för Dina Sinnen

Hör: "Do You Know [The Ping Pong Song]" med Enrique Iglesias
"Fruktansvärt radiskval när det är som sämst!" röt E, medan jag och R1 direkt kände att Enriques bästa låt på evigheter – med en rätt fånig men oerhört effektiv pingis-gimmick som faktiskt fungerar över förväntan - förmodligen blir en sommarhit på NRJ när man tar bilen till havet. En av de få låtar (tillsammans med Björks "Earth Intruders" och Though Alliances "First Class Riot") som klarar av att ta plats bland all gammal 70/80/90tals-eurovision i min iPod just nu (fredagslistan blir intressant).
Lukta: Farenheit 32
Jo, jag vet att jag tagit upp den här förut, men nu när den kan sniffas från min [insert preferable bodypart to sniff from] så är det ju helt klart dags för en comeback. Dessutom var det ett litet underverk att den hamnade i min ägo: Taxfreen på Tallinfärjan sålde den inte. Egentligen. Men plötsligt mitt i havet av fjortis/farbror-klassikern Farenheit (den vinröda varianten) så stod det plötsligt - lite likt den vita kaninen som blev mobbad bland alla de svarta i Bamse när man var liten (och som sen rymde med en svart som växt upp bland vita och blivit mobbad och fick fläckiga barn) - ETT vitt paket med EN flaska Farenheit 32 som verkat hamnat där av misstag. Resten är Oswaldsk dofthistoria.
Känn: ...Inte Igen Min Röst i Radion...
...när du självklart klickar in på den här länken och lyssnar på gårdagens Diggil-Ej, där jag, R1 och AB-Tobbe snackar Eurovision med Kris Boswell - och där Oswal alltsåd lagt sig till med samma dialekt som Charlotte Perelli. Men förutom det (och att jag flåsar och fnissar och pratar lite för fort...vilket jag alltid gör) så är jag jäkligt stolt över hur bra och kul programmet blev för oss som gillar ESC. Rekommenderas.
Smaka: Daim Cappuchino
Under Melodifestivalen i Göteborg i februari (fy fan vad mycket schlager det är i år...det genomsyrar precis allt verkar det som...nåväl) såg jag plötsligt ett tomt godispapper med "Daim MÖRK Choklad" och tyckte det lät hur gott som helst och har letat efter den sedan dess...men utan framgång. Nu dyker istället Daim Cappuchino upp under en begränsad tid, och okej. Jag kan nöja mig med den. Daim är alltid gott. Kaffe är alltid gott. Kombinationen är (fast faktiskt inte helt självklart) också väldigt god. Synd bara att jag är belagd med ett självpåtvingat godisförbud för överskådlig framtid.
Se: "Lost" – TV-serie på ABC
Jo, faktiskt. Serien som jag i stort sett slutade titta på under senare halvan av säsong ett (det hände ju absolut ingenting...de bara vandrade omkring den där jäkla luckan), som jag hoppade på igen och fick en kick av i första halvan av säsong två (öppningen med Desmond i rummet är grym, gänget från bakre delen av planet var en vitamininjektion) men som sedan tappade igen innan en sista cliffhangeruppryckning, och vars första halva av säsong tre var en lite besvikelse trots ett högre tempo...den serien har nu blivit bättre än den någonsin varit. Mycket är Juliet/Elizabeth Mitchells förtjänst – ett av de mest geniala castingdragen en TV-serie haft – eftersom hon (möjligen tillsammans med Ben/Michael Emerson) lyfter varje scen hon är med i, men det som mest gör att Lost plötsligt är den serien jag längtar mest hem för att se efter jobbet är att manusförfattarna äntligen bestämt sig för att avslöja hur saker hänger ihop i varje avsnitt. Det är som om serien byggts upp i 2½ år och NU kommer äntligen belöningen. Rykten om fem dödsfall och en "game changing moment" a' la' Alias säsong två nu under maj gör inte saken sämre. Lost has found its way back into my life!
Undvik Däremot:
Halsont, Stresssymptom, Trivselfetma, Snålblåst, Länkhorande, Dåligt Minne, Ännu En Andrahandslägenhetssökning i Stockholm, Kravaller, Spritförbud, Hemmasmuts, Kreativitetssvackor