Filmrecension: Marie Antoinette

Marie Antoinette
Sofia Coppola, USA

Historien om hur den österrikiska Marie Antoinette vid 15 års ålder gifts bort med den franska tronarvingen och hamnar i det överdådiga hovet vid Versailles. Hur hon pendlar mellan tristess, rutiner, krav på att föda barn, äktenskapliga problem och överdådiga excesser – och en snygg svensk vid namn Axel von Fersen – tills en dag revolutionen bokstavligen knackar på dörren.

Vad ska man säga som inte redan sagts? Filmen är överdådigt vacker att se på…men det är väldigt mycket kejsarens nya kläder. För även om jag förstår vad Coppola försöker visa – att Marie Antoinette är en av historiens mest missuppfattade och förtalade kvinnor som egentligen levde ett ganska ensamt liv i sin bubbla (som inte låg långt ifrån den som dagens rika, unga flickor lever i med shopping, partyn och pojkar…och förtal i skvallerpressen) och som bara försökte göra det bästa av sin situation – så skramlar det onekligen väldigt tomt. Det blir liksom bara ett evig frosseri i vackra kulisser, modern musik och snygga 1700talskläder (och en läcker Axel von Fersen) för att understryka något man förstår ganska snabbt...och det håller inte riktigt för att hänga upp en hel film på. Temat med att vara ensam och missförstådd utforskade Coppola såå mycket bättre i sina två tidigare filmer, så för mig får Marie Antoinette förhoppningsvis bara bli en (väldigt vacker) parentes på väg mot nästa Sofia Coppolafilm.
.