Filmrecension: Göta Kanal 2 – Kanalkampen

Göta Kanal 2 – Kanalkampen
Pelle Seth, Sverige

En TV-producent på Trix Television kommer på att återuppliva den gamla båttävlingen genom Göta Kanal och filma allt som en direktsänd dokusåpa. Kravet från Kanal 12 som skall sända den är att tittarsiffrorna ligger över 800 000 tittare – och att familjen Andersson från förra omgången är med i racet mot en italiensk båttillverkare. Besättningen på familjen Anderssons båt består den här gången av två syskon och en pappa (eftersom mamma Lena av okänd anledning flyttat utomlands) och deras motståndare är två italienska snubbar. Varje båt har dessutom en kameraman. Längs vägen lurar som vanligt den besatte kronofogden (den här gången med en lika nitisk kvinnlig underhuggare), ett gäng mer eller mindre bonniga sluss-skötare och givetvis den utsatte kanotisten. Vem ska komma först till Stockholm och vinna tre miljoner kronor?

Okej. Det är inte SÅ dåligt som alla säger…
...men det betyder verkligen inte att det är bra heller. Nä, mitt största problem är att det är så förödande ospännande…så långsamt…och inte speciellt roligt. Visst, folk ramlar i vattnet hur mycket som helst, säger Skit på dig! konstant så hela Karlskronapubliken ropar detsamma hela vägen ut till varandra och människor slår sig, nyser, får i sig Viagra av misstag, slår sig ännu mera och blir biten av hundar…men utöver det finns det bara få riktigt roliga replikskiften…och jag kan lova att jag visste ändå vad jag gav mig in på och hade satt ribban lågt. Grejen är att det känns som om man ser två olika filmer ibland… Dels den med folket på båtarna och Janne Loffe Carlssons hö-hö-iga farsa och Lena Endres skojigt överdrivna TV-producent på land. De känns ändå lite på riktigt trots historiens logiska luckor, och om de bara fått lite mera story, lite mera spänning och lite andra skämt än att snubbla så kunde det här faktiskt ha blivit en bättre film än den första. Det är här filmen funkar - det är de här delarna som gör att den inte förpassas in till filmfiaskon som Babas Bilar eller Reine och Mimi i Fjällen.
Sen så finns det alla mystiska biroller besatta av kända svenska skådespelare som Peter Haber, Kjell Bergqvist, Görel Crona, Julia Dufvenius osv – de verkar vara i stället med i en helt annan film så påminner mera om karaktärerna i en fars av Stefan & Krister…och deras tid på duken är ofta helt meningslöst och sänker filmen flera snäpp...och vad har Linus Wahlgrens figurför funktion överhuvudtaget? Blev han bortklippt under efterarbetet?
Men okej... Jag ler ibland. Så det är inte en komplett grundstötning alltså - men däremot stundtals exakt samma film som ettan (och det är väl egentligen därför den gjorts och det enda krav folk verkar ha på den) minus mycket av dess småtöntiga charm (jag saknar Kim Anderzon i synnerhet och åttitalet i allmänhet) och minus all dess spänning och kanalkamp…vilket sammantaget bara kan bli knappt godkänt…och det är nog egentligen bara för att jag är på så gott julhumör jag känner så.
.