17 november 2006

Fredagseftermiddagskortisar

Nu har tydligen amerikanska journalister för första gången fått se Dreamgirls – Bill Condons (Gods and Monsters) film som alla trott ska ta hem massa Oscars utan att ens ha sett den – och de första kommentarerna är extremt positiva. Helt otroligt sjukt positiva, faktiskt.
Typ: "Mycket bättre än Chicago...och till och med bättre än scenversionen av musikalen den bygger på" och "Mera som The Commitments än en musikal".
Mest hyllas nya stjärnskottet Jennifer Hudsons insats, och det spekuleras i om inte filmbolaget borde marknadsföra henne i Best Actress-klassen istället för i Best Supporting Actress...men man tror de kanske låter det vara som det är (trots att Hudson tydligen "stjäl" filmen av Beyonce (tvärt om handligen i filmen alltså...som ju i stora drag bygger på historien om Supremes och hur Diana Ross fick all publicitet) eftersom en nominering i Best Actress just nu skulle räknas som en garanterad förlust mot Helen Mirren...medan en birolssnominering skulle betyda (i stort sett) 100% vinstchans. Fast allt kan ju ändras om hyllningskörerna byter riktning från Dame Mirren till Diva Hudson. Oscars är verkligen sjukt mycket taktik...

Det är tur man kan ändra sig. Inte för att jag älskar Mando Diao numera. Men jag skulle nog inte gett senaste skivan en trea idag. Första singeln blev ju en megahit och tillslut så föll jag också för den...och nya TV&Me gungar jag också med lite i när den dyker upp på P3. Jag klarar nog bara inte av grabbarna i för stora doser antar jag.

Med tre låtar pushade för en nominering i Best Original Song kan man nog lungt säga att Beyonce kommer få sjunga på nästa års Oscarsgala redan nu...

När inte F1 är med i London så finns det ingen som hindrar mig att köpa sk "Oswaldtröjor". Oswaldtröjor ser ut som på bilden till vänster, och av någon anledning tror folk att jag har massa sådana kläder...fast jag faktiskt inte har det. Jag har en trja med ungefär samma mönster...och en träningsjacka där färgerna är motsatta. That’s it. Jag hade ännu en som såg ut nästan exakt som den på bilden som var köpt i Sorrento i Italien...men den gick sönder för länge sedan. Oswaldtröjan är alltså en myt! Fast jag har i och för sig tre. Typ.

Jag stör mig så otroligt mycket på Linda Sundblads Britney-plut-stön-sång i Oh Father att jag måste byta kanal när den dyker upp på P3. Eller snarare till min iPod. Där trängs The Attics nya skiva med Orups dito...samt BWOs singel (en miljard remixer som vanligt) av Chariots of Fire.

Visst har ni undrat vilka program som låg på Topp104-listan över USAs mest sedda TV-program förra veckan? Här kan ni läsa det. Desperate Housewives är återigen störst i stan och CSI har tuffat om Grey’s Anatomy. De nya serierna som brukar kallas hits (Heroes, Ugly Betty, Shark och Brothers&Sisters) hittar ni mellan plats 20-30.

Sista Dreamgirls-kommentaren: Mitt favoritcitat bland alla de jag läst efter dess explosion i Hollywood i veckan är nog "More than an all-black movie, which it is, but with a cast of many familiar faces and not real self-awareness of its blackness. It's like the old question, is Chinese food in China "Chinese food" or just "food?""

Magnus Carlsson (inte han med Weeping Willows eller han som tecknar serier...utan Barbados/Alcazar/Glenmark&Strömstedt-Magnus) är tillbaka på Mariann och släpper snart en julskiva. Första singeln från den heter Wrap Myself In Paper, och är väl mera en blandning av 60talsbossanova och dansbandsdisco än en jullåt...men det duger som decembermusik-som-vi-glömmer-sen. Tror detta kan vara en bra nystart för solo-Magnus...han ska nog stanna på Mariann. Jag anar storverk i nästa års Melodifestival.

Fick förresten en väldig lust att sticka hem och lyssna på min samlingsskiva med The Supremes nu. Kan nog bli så ikväll. Ska ju hänga kvar i Stockholm i helgen och har inget planerat...mer än städa...vika tvätt...sova mycket...och se massa TV...och dricka en eller två (eller åtta) glögg. I alla fall som det ser ut just nu.

Igår beställde Showtime en tredje säsong av Weeds. Inte helt oväntat kanske med tanke på kvalitén och framgången...men det är ju alltid kul med positiva besked.

Orups Sibyllan på nya skivan är bland det bästa han gjort. Som om Pet Shop Boys slagit sig samman med Kent (hörs bäst i höjningen innan sista refrängen...en gåshudsstund för Oswald) och fått en småklurig Oruptext på det. Med lite snabbare tempo (det är mera en ballad i Jealousy/DomAndra-klassen nu) hade nog till och med MrC kunnat tänka sig att spela den på Castro om jag legat på lite...

Undrade just om WeirdScience-Kjell missat Torchwood, eftersom han inte nämnt den i sin blogg tidigare...men självklart hade han inte gjort det. HÄR kan ni läsa om vad min favorit-Tvbloggare har att säga om Torchwood i allmänhet och dess homosexuella huvudrollsinnehavare John Barrowman i synnerhet.

Jag saknar London. För en vecka sedan kunde man sitta ute och dricka öl...även om vi mest satt på den rosa Kyliepuben då. Det var den dagen vi var på Modern Tate på morgonen (och jag inte var riktigt nöjd med de nya hängningarna...saknade några favoriter) och inte orkade köa för biljett till de smala plaströrsrutchbanorna (korrektion: Jag v å g a d e inte åka ändå. FF orkade inte.). Det var då vi körde igenom hela Covent Garden i rekordfart och jag köpte båda mina snygga, nya skojortor (varav en var identisk med den FF köpt dagen innan – vi bor ju i olika städer nu...då får man – men som visade sig vara i minsta laget när jag kom hem) och en kul David&Goliath-tröja. Det var då vi avslutade på Knightbridge och FF bar runt två sjukt tunga PSB-böcker han köpt på Harrods och jag prövade ungefär alla OleH-produkter på Harvey Nichols...samtidigt. Jag saknar mina eggnog-Latte och känslan av oändlig shopping. Jag saknar att höra språket och känna pulsen. Jag saknar till och med att trängas mitt på gatan en vanlig förmiddag och att pilla kolsvarta snorkråkor av avgaser ur näsan.
Jag saknar London.

Trevlig helg!

6 kommentarer:

Anonym sa...

Tack för det! Att Weeds finns i flera säsonger, den är grymr underhållande och skönt oamerikansk. Och visst är London härligt! Man kan åka hur många gånger som helst. Men inte är engelsmännen snygga direkt...

Anonym sa...

Prison Break på 45:e plats!?!?

Outrageous!

Oswald sa...

Observer:
Weeds är fantastiskt...och förmodligen inte bara oamerikansk om du menar till drogliberalismen (eller iallafall på det sätt den obesvärat behandlar droger). Vad gäller dess smarta manus, så tycker jag att amerikansk TV (speciellt kabelkanalern som HBO och Showtime) snarare gjort det till legacy de senaste åren och det får nog snarare kallas typiskt amerikanskt än oamerikanskt på sitt sätt...
...och vad gäller britterna. Tja. Man handlar nog mera än hånglar i london ja. ;)

H:
Jag står nog på de amerikanska tittarnas sida där den här säsongen är jag rädd. PB kan vara årets största besvikelse för mig TV-mässigt...möjligen med undantag för Gilmoe Girls.

Anonym sa...

Jag tror att du är en av de många som inte vågar stå för en egen åsikt, Mando diao var uträknade i svenska ögon(aldrig i utlandet) och när nu fler och fler erkänner hur bra dom är så faller du in i samma åsikt. Precis som efter första skivan då alla var lyriska, men efter ett tag vände kappan efter vinden och tog tillbaka sin uppfattning, alltifrån recensenten på chili som påstod att hon haft en psykos när hon gav Bring´em in 4 plus till Terry Eriksson på Bomben som hade dem på sin bäst just nu lista och tre veckor senare förnekade dem, som Petrus förnekade Jesus. Rätt löjeväckande, nu är de nominerade överallt, Jonna Sima utnämner dem till
Sveriges bästa band med låtar i världsklass och nu ändrar dina tre plus. Jag har alltid vetat deras värde och det har utlandet med.

Oswald sa...

Tja, den åsikten får ju stå för dig.
Själv ser jag mig mera som någon som är beredd att ändra min åsikt.

Jag lyssnade på Mandoskivan ett par gånger och gilladen inte alls. Sen blev singeln en jättehit och spelades ÖVERALLT - och då kom jag på mig själv att nynna med och bli glad av den. Samma sak av andra singeln.
Det var bara det jag kommenterade i inlägget ovan.
Det är dessutom skrivet för en månad sedan - långt innan Jonna utnämnde dem till jordens bästa band och nomineringarna regnade in...

Varför tror du jag skulle se något värde i att tycka som alla andra? Det skulle vara intressant att veta. Menar du att det finns ett självändamål att tycka precis aom andra gör om musik?

Jag är ledsen...men det gör inte jag.
Jag tycker fortfarande inte att Mando Diao är Sveriges bästa band. Jag tycker fortfarande inte deras skiva är värd mera än en trea. Det enda jag tycker är att den är bättre än vad jag tyckte initialt - men jag lyssnar i stort sett aldrig mer än på 2-3 låtar på den.

En annan intressant grej är att du tycker det är så viktigt att påpeka att du gillade dem från början. Som om du hade RÄTT och jag hade FEL. Och som om du tror det skulle vara besvärligt för mig på något sätt....

Jag måste göra dig besviken. jag kommer fortsätta tycka som jag gör. Oavsett vad andra tycker. Och jag kommer ändra min åsikt och det är det jag gör. Oavsett om det betyder att jag i så fall tycker som massan eller tvärt emot den.

Fortsätt du att älska Mando. Det är säkert jättebra för dig. Jag fortsätter tycka de är rätt trista med ett och annant guldkorn till låt - så är vi båda nöjda och glada.

Kram på dig!

Oswald sa...

Förövrigt är det så oerhört gulligt med fanatiska fans!
och att de finns för alla artister man skriver om - från Magnus Carlsson till Mando Diao!

Alltid noga med att påpeka att man har fel om man inte ger högsta betyg och att man har fel om man inte förstår hur BRA deras band/artist är.

Supergulligt!
Synd bara att de inte kan se att människor inte tycker samma om allt...och att det viktiga inte är vad ANDRA tycker och att försöka få dem att förstå - utan att de själva tycker som de gör och är lyckliga med det.