Mörkertal
Arne Dahl, Sverige
Den senaste boken om A-gruppen startar med att en tonåring försvinner på en skolresa. Snabbt kastas vi in i händelseförloppet via olika förhörsprotokoll, och det är väldigt snyggt gjort när samma skeende beskrivs olika av olika personer och hur läsaren på så sätt får en liten inblick i hur förvirrande vittnesmål kan vara och hur mycket som ligger i betraktarens öga. Försvinnandet leder till en pedofilhärva som i sin tur leder till en mystisk sex-sekt…och där någonstans (ungefär när ordet "penis-ben" används för första gången) så blir det lite för mycket underligt för mig… Jag förstår att Dahl vill säga något om sexualiseringen av samhället…men blir inte riktigt klok på vad…och den där fetishgrejen känns lite som något som bara halkade med i förbifarten. Dessutom saknar jag ett riktigt fokus på en eller några av karaktärerna. Nu får Kerstin vara lite förvirrat kär igen, Sara och Jorge får ha lite mera äktenskapsproblem, bög-Jon får inte göra något vettigt alls (i denna boken heller), och Lena får ha en hemlighet…Visst, men jag saknar det där lilla extra som lyfter en av karaktärerna ett extra snäpp i utvecklingen. Lite trist, för början är (som vanligt) väldigt bra, med en massa olika ledtrådar och spännande vändningar. Hela grejen med klassen och poliserna i skogen, hur storstadsmänniskor möter landsbygden och naturen, är bokens stora behållning och det är nästan lite synd att inte mera händer där.
Men, men; jag tror jag har blivit bortskämd efter att ha läst alla böckerna på rad, och kanske är det bra att jag hinner med något annat emellan nu innan den nya "Efterskalv" dyker upp på bokdiskarna om exakt två veckor. Samtidigt är det tur att det inte är längre… För det känns redan jättetomt att inte ha ett nytt fall för A-gruppen att kasta sig över. De har liksom blivit mina kompisar i sommar…på tunnelbanan, i hängmattan, på lunchen…och det är ju inte roligt att vara ensam för länge.
.
Inlägg
-
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar