Bokrecension: En Midsommarnattsdröm av Arne Dahl

En Midsommarnattsdröm
Arne Dahl, Sverige

En Midsommarnattsdröm är en speciell bok i serien om A-gruppen på flera sätt. Dels är det den första boken som kom ut och man visste vem som låg bakom synonymen Arne Dahl (en händelse som det leks lite med i boken då "synonymen" plötsligt kommer in ett kapitel och gör om förutsättningarna lite…ett ganska kul sätt att leka med konventionerna, som dock (i alla fall för mig) ger ett litet plötsligt distanserande till karaktärerna och deras historia när jag påminns om att allt jag läser är påhittat) och dels kastas strukturen i själva A-gruppen om; chefen pensioneras, Hjelm går till en annan avdelning, Holm blir chef, och vi får stifta bekantskap med två nya karaktärer som kommer in i gruppen. Jag behöver väl knappast nämna att mitt intresse ökar direkt för Jon, när det står klart att han är bög - djupt, djupt inne i garderoben efter år av trakasserier? Tyvärr får hinner han inte göra så mycket mera än att vara butter, tråkig och sexuellt frustrerad i den här boken…men jag har förhoppningar om att han kommer utvecklas i framtida böcker.
Överhuvudtaget är det mycket erotiska spänningar i den här boken. Det nuppas både till höger och vänster och det är en jäkla massa småbarn överallt…men trots det hinner Dahl med att få ihop ett av de mest intressanta fallen i hela serien. Vitt skilda trådar knyts elegant samman på ett mycket klurigt sätt (drypande av samhällskritik) och några smart utlagda krokar för in läsaren på fel spår flera gånger trots att ledtrådarna finns där.
Faktum är att jag fram till absoluta slutet är beredd att ta fram min gamla slitna Dahl-klyscha "Bästa Boken i Serien" igen (för fram till dess är det absolut det) – men så kommer slutet och jag gillar det inte alls… Jag köper liksom inte konceptet.
*spoilervarning*
Om man nu jagat en mördare som haft ihjäl fem personer ett bra tag – är man beredd att bara låta honom försvinna bara för att man tyckte hans motiv var hyfsat schyssta? Ska inte åtminstone polisen hålla alla lika inför lagen? Här känns det bara som de tänker "Oj. Han försvann" och sen slutar boken med det. Dessutom kan jag inte komma ifrån att det där valet som Jorge tvingas göra känns som en antiklimax…
*spoiler slut*
Synd på så rara ärtor liksom… Högt slutbetyg ändå, för som jag sa så är det fram till slutet en alldeles lysande pusseldeckare som får en perfekt vitamininjektion av omkastade roller, nya karaktärer och lite sex.
.