Recensionsångest

Igår kväll skrev jag äntligen klart min recension av The Pipettes nya skiva till QXs agustinummer.

Det har varit en ganska smärtsam process att få fram den här recensionen eftersom jag och The Pipettes har haft ett ganska stormigt förhållande på sista tiden. Först var vi häftigt nykära och de var med mig överallt. Sedan hade jag plötsligt en stormande affär med Nelly Furtado (som inte gått över ännu) och Pipettes fick stå tillbaka. Därefter fick de båda samsas sida vid sida på en gemensam spellista i iPoden...och numera tar jag bara fram valda delar av de prickiga brudarna när jag är på rätt humör.

Hur sammanfattar man allt det där i en recension på åttahundra tecken inklusive blanksteg?

Det som är absolut svårast av alltihopa är när det kommer till betygsättning. Det där med att banka fast en siffra slutgiltigt på en skiva är faktiskt rätt så traumatiskt... Inte så mycket här i bloggen. Här kan jag både rätta mig själv och skriva en helt ny recension om jag skulle vilja det, men i tidningen blir det liksom mera definitivt.

Ska man sätta siffran efter sin initiala upplevelse eller efter den man har nu en månad senare?

Ska man ta hänsyn till att man personligen anser att homo-Sverige behöver få upp ögonen för något annat än Linda Bengtzing och Caracola och snegla lite på vilka betyg de givits av andra recensenter i samma tidning tidigare?

Nu är den iallafall skriven och skickad till redaktionen (och självklart tänker jag inte avslöja här vad jag skrivit eller satt för betyg...något ska ni ju ha att läsa i nästa nummer) för det var nämligen ytterst viktigt för mig att få klart allt igår...
Det är nämligen så att skivan släpps änligen idag (köp, köp, köp) och jag misstänker - även om det inte är något jag bekräftat för mig själv - att jag inte har ett så stort självförtroende som recensent ännu att jag skulle kunna stå emot trycket att sänka eller höja beroende på om de mera erfarna recensenterna i morgon och kvällspress tyckte precis tvärtemot mig (och haft bra argument för det).

Men nu får det går som det går med den saken...och kanske har jag genom det skaffat mig lite mera självförtroende till nästa gång. Självförtroende är sexigt. Mer sådant, tack.