Som jag skrev igår i mitt "ta gärna bort alla skrikiga barn från offentliga miljöer"-inlägg så är jag samtidigt en väldigt stolt fejk-farbror (jag har inga bröder och min bästa polare har inga bröder...däremot har han barn...vilket gör att jag kan kalla mig farbror Oswald utan att några släktingar blir stötta eller hans barn blir förvirrade över den egentliga betydelsen) till världens coolaste tvååring (födelsedag nästa vecka!) som jag hinner träffa alldeles för lite när hon bor i Halland och jag i Stockholm...
men från och med igår klockan 22.50 är jag också fejk-farbror till en - säkerligen lika cool och ryktesvis väldigt arg - liten kille också!!!
Grattis till de glada föräldrarna och storasyrran!
Grabben (om du nån gång skulle ha tid att kika in här), du är en suverän pappa redan och du lär inte bli sämre.
...och jag (som förmodligen är nästan lika glad som föräldrarna) är sådär sjukt opolitiskt korrekt superlycklig över att det blev just en kille. En av varje känns bara så...rätt. Å nej. Jag kan inte motivera det på något annat sätt än att jag vuxit upp med en syrra och det blev hur bra som helst.
Strunt samma.
Idag är det en bra känsla i magen...och så bär det av mot ett soligt Göteborg lite senare.
Inlägg
-
2 kommentarer:
Oh! Är det A&U? Du måste hälsa och gratta i så fall!
Japp, gjorde det just!
=)
Allt hade gått jättebra, mamma U mådde finfint och lillkillen har ungefär samma tunnhåriga frisyr som A.
*hahaha*
Skicka en kommentar