Dagens Citat

och Oswalds Åsikter om Skrikande Barn

"Barn har blivit våra heliga kor "
Pia Lindén på restaurang Skojarbacken


Detta appropå att restaurang Skojarbacken på Achebergsgatan i Göteborg har satt upp skyltar med texten "Barnfamiljer Undanbedes" och "Barn Under Tio År Förbjudna" på sin restaurang, efter en hemsk söndag där två barn skrek så mycket, och triggade samtidigt igång ytterligare ett gäng ungar att göra samma sak, så de barnlösa gästerna lämnade restaurangen och personalen klagade på ljudnivån...
...allt enligt dagens Metro där man väljer att låta föräldrapsykologen Malin Alvén kommentera det hela och hon tycker (kanske inte så oväntat när man frågar en föräldrapsykolog) att "ett barnförbud inte är bra för samhället".

Okej. Några kommentarer från mig kring det här.

A) Jag har svårt att tänka mig att hela samhället går under för att vissa restauranger väljer att satsa på viss publik. Jag tycker såklart inte det är ett förbud som bör bli någon form av lag (såsom rökförbudet som förbjöd någonting som fysiskt skadade oskyldiga människor) - men det är ju faktiskt bara för barnfamiljerna att i så fall bojkotta och välja andra restauranger. Om intäkterna skulle rasa så är jag övertygad om att restaurangerna lär ändra sig. Om de inte gör det...tja...då har man kanske hittat en affärsidé.

B) Förbud är som sagt onödigt hårt, men det här handlar ju samtidigt inte om diskriminering på ett sätt som går att jämställa med att förbjuda enskilda grupper (såsom bögar eller invandrare eller rödhåriga eller vad-som-helst) på sin restaurang bara för man tror man kan få en större publik om de här grupperna uteblir.
Det här handlar om att störa andra. Människor som är fulla och bråkar och stör avlägsnar man utan att det är något konstigt - människor som sköter sig exemplariskt får stanna.

C) Självklart är det inte på något sätt barnens fel att de väsnas, utan det är såklart föräldrarnas ansvar att lära sina ungar hur man uppför sig på restaurang, alternativt avlägsna sig om man stör hela restaurangen. Inga lappar skulle behövas om alla förstod detta enkla grundkoncept.

D) Jag har börjat störa mig på att barnfamiljerna oftast sätter sig själva så högt och samtidigt tycker att de utgör någon form av norm och att alla andra därför ska rätta sig efter dem.
Jag skulle vilja se vad barnfamiljerna hade tyckt och tänkt om två tjejer eller grabbar satt vid ett bord och kysstes över en romantisk middag när de var där. Förmodligen (och det här är i och för sig bara erfarenhetsmässiga fördomar) så hade de ansett att det störde långt mycket mera än tre ungar som gapade för full hals samtidigt.

E) Det känns viktigt att tillslut påpeka att jag känner flera supergulliga småbarnsföräldrar och är fejk-farbror Oswald till världens sötaste lilla tjej. Jag förstår att alla inte går att dra över samma kam, jag vet att många föräldrar respekterar de som inte har barn och jag vet att det är väldigt svårt att applicera sina "barn som skriker är störiga"-idéer när man lärt känna en ljuvlig liten unge som man älskar (eller är ens egen då)...

...men det ändrar ändå inte mina åsikter ovan.