TV-recension: Lost (Säsong 2)

Lost
Säsong 2, ABC

*spoilervarning!*
Kollar ni på serien på svensk TV och därmed INTE har sett hela säsongen, så undvik denna recension eller läs på egen risk!

Plotlines under säsongen: Sayid, Michael och Jin träffar på ett gäng andra överlevare från kraschen (bakre delen av planet) och vi får veta deras historia. Locke och Jack får upp luckan och hittar ett underjordiskt datorrum med en kille vid namn Desmond i. Han lär dem att trycka på en knapp var 108:e minut (men de vet inte varför) och försvinner sedan. Walt kidnappas av "de andra" och Michael gör allt för att få tillbaka honom (inklusive ha ihjäl några av sina egna). Hurley förälskar sig i Libby som tillhör gänget från bakre delen av planet. Det gör även Ana-Lucia som av misstag skjuter ihjäl Shannon till Sayids stora fasa. Charlie och Claire blir ovänner när Chalie försöker röva bort hennes barn. De hittar också en kille som heter Henry som de håller fången då de inte vet om han är en av dem eller en av "de andra" (han visar sig senare vara ledare för "de andra")...och så en hel massa korsade, tidigare levnadsöden och en jäkla massa nya frågor.

Omdöme: Lost är verkligen värsta berg-och-dalbane-serien. Vissa perioder kan man knappt bärga sig för att få se nästa avsnitt – vissa perioder orkar jag inte ens titta på det och samlar avsnitten på hög. Så var det första säsongen och samma sak hände nu...men det här året har det hänt mycket mera sällan. Jag tillhör nämligen dem som tycker att serien blev långt mycket bättre i år. Ifjol tyckte jag bara (efter de inledande geniala avsnitten) att det stod och stampade på samma ställe. Det var monster och lucka och monster och lucka. Men så när väl luckan öppnades – ja då lyfte hela historien till en helt annan nivå. Det blev ett bättre invecklat mysterie med en konspirationsteori där det känns att det finns en tanke någonstans bakom från manusförfattarnas sida (även om det känns som de helt tappat det där monstret nu). En invändning mot serien skulle kunna vara att det i stort sett räcker att se säsongens första och sista avsnitt för att få alla ledtrådar man behöver eftersom allt där emellan mest är tillbakablickar....men riktigt sant är det såklart inte heller. Vad som är sant är iallafall att de två sista avsnitten på säsongen (samt möjligen det första och det där man fick se vad som hänt personerna bak i planet) och den inriktning som serien verkar ta efter dessa gör att den är uppe och snuddar vid tiopoängsklass i min TV-värld – men att några småtrista avsnitt i mitten av säsongen drar ner helheten.

Cliffhangerfaktor: Sjukt extremt hög. Långt värre än Prison Break...och långt mycket bättre än i fjol! Vi fick äntligen veta varför planet störtade – men fick samtidigt ett gäng nya frågor (läs mera här) där statyn och den geniala manusidén att nu äntligen blanda in världen utanför ön (väntade bara på det) är det som intresserar mig mest och som får mig att längta till nästa säsong...och DVDn verkar inte dum heller.

Betyg: 8 elektromagneter av 10 möjliga
.