Om jag nu ska skaka liv i den här bloggen så sakteliga så måste jag ju göra det genom att nämna mitt nya brittiska favoritband så fort som det bara går.
Faktaruta:
* De heter The Face
* De är tre stycken (vilket som alla vet är det perfekta antalet personer i en popgrupp, lex Bananarama och original Army of Lovers)
* Deras musik skrivs av Le Kids Felix & Märta och legendaren Anders Hansson
Tja, det borde räcka för alla som fortfarande är kvar som läsare till den här bloggen. Det finns liksom ingen gräns för hur mycket det här bandet känns som designat för någon som just undertecknad på pappret - och när de nu släppt sina tre första demos så blir det tydligt att det även gäller i praktiken.
Jag älskar det här!
Första favoriten är Drop the Bomb, som tar en låt som förmodligen hade räddat Duffys karriär (OK, jag ska inte ta i...men nästan) men uppdaterar den till att snarare låta tidlös än dammigt 2008. Ge mig en video nu, tack.
"Don't call me at 5 a.m, don't ask me if I'll ever see you again" Sucidal känns som en fantastisk Le Kid-låt, som aldrig hamnade i knät på Johanna & Helena och istället fick en helt annan kostym.
Learning to Dance i sin tur, börjar lite trevande, men fortsätter sedan som något som Shirley Clamp borde gjort i Melodifestivalen med schlagrigare produktion. Mysdisco för sena kvällar som gått över i tidiga morgnar. och HUR mycket älskar man inte det brittiska uttalet av "dance" i poplåtar? Jag går ner i språklig brygga...
Jag kan inte bärga mig tills jag får höra mer av det här gänget. Jag vet att jag kommer älska sönder dem.
Inlägg
-
