Filmrecension: Up in the Air

Up in the Air
Jason Reitman, USA

Först gjorde Jason Reitman komedi av folk som försökte få andra att röka i Thank You for Smoking och sedan av oönskade tonårsgraviditeter i Juno. Den här gången lyckas han göra en av årets mysigaste och roligaste filmer om finanskrisen, om människor som blir av med sina jobb (spelade av "riktiga" nyblivna arbetslösa i filmen) och om en kille som flyger 340 dagar om året för att säga upp folk och som håller föreläsningar om befrielsen i att inte ha nära och kära.
En allvarlig botten, saltad med en skön svart humor och sockrad med några riktigt roliga repliker, gör att jag faller pladask för den här sköna filmen. Jag köper allt. Från de snygga förtexterna, via George Clooneys självlysande (men nedtonade) stjärnstatus - namnet Cary Grant poppar hela tiden upp i mitt huvud och känslan av sådana där übercharmiga, svartvita komedier som Billy Wilder gjorde - bland alla mindre kända ansikten, till den sista snygga filmrutan då ett ganska osubtilt budskap om värdet i att ha vänner, familj och ett liv utanför jobbet bankats in i skallen på publiken. Och då är jag ändå galet flygrädd och nästan allt i filmen kretsar just kring flygning och flygplatser. En av 2010 års bästa filmer redan nu?