Brothers & Sisters
2.01 Home Front
Medan Desperate Housewives tappat ungefär 20% av sina tittare (trots att premiären hade flest sedan november ifjol) så blev Brothers & Sisters premiär veckans mest sedda TV-program i åldersgruppen 18-49 av de program som går klockan 22. Inte så dåligt med tanke på att det går på söndagarna, men samtidigt helt rättvist med tanke på hur bra det här nutidsdramat blivit. När jag såg piloten ifjol var jag väldigt, väldigt tveksam på om en familjesåpa med politik som huvudsaklig krydda skulle funka eller vara något för mig – men det visade sig istället bli ett av de främsta exemplen på hur lite man kan veta om en serie efter bara ett pilotavsnitt. När nu familjen Walker återvänder så är mitt intresse däremot långt mycket större, och jag blir rikligt belönad för min längtan efter mera vindrickande (finns det något TV-program just nu där det dricks mera alkohol?), homodrama (Kevin är fortfarande lika charmig och hans relation har inte blivit lättare nu när han kärat ned sig i sin prästsvåger), familjeproblem (skiljsmässa, en garderobsbög och dödfödda barn är bara några av de cliffhangers som får sin fortsättning), politik (fortfarande är B&S det drama som tar bäst temp på det amerikanska samhället nu när West Wing tystnat) och framförallt en fortfarande lika fantastisk Sally Field! När hon startar hela programmet med att spela in en webvideo till Justin som är försvunnen i Irak sedan tre veckor (avsnittet är uppbyggt kring detta vilket fungerar fantastiskt...även om det klart är ett minus att vi inte får se Dave Annable just därför) så känns det som om serien lyft sig ytterligare ett snäpp säsong två och verkligen satt Nora i centrum istället för Calista Flockheart (som för övrigt fortfarande är ett av TVs snyggaste och mest trovärdiga politiska par tillsammans med Rob Lowe), och det råder ingen tvekan om att det här också är ett av mina fem absoluta favoritprogram. Amerikanskt drama när det är som charmigast och bäst.
Popp or Poop? A packet full of Poppshine
-
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar