"Ibland kan jag känna att på den här plattan har min största uppgift varit att kliva tillbaka. Det har varit ett jävla gitarrmangel och det låter alltid på ett visst sätt. På den här skivan ville vi kliva bort från alla onödiga gitarrer och bara spela det som är viktigt för låten. Inga jävla egokickar."
- Kents gitarrist Sami Sirviö angående deras nya syntbaserade sound på kommande skivan.
Själv är jag förväntansfull som en femåring på julafton.
Min längtan efter den där skivan är det som främst håller min flygångest borta just nu. Kraschar vi så kommer jag i alla fall göra det till tonerna av en ny Kentskiva.
Inlägg
-
5 kommentarer:
Jag längtar också och är jättenyfiken efter att ha läst http://gp.se/gp/jsp/Crosslink.jsp?d=286&a=373561
Fast jag tyckte ändå GP var lite snål om man jämför med kvällstidningarna. :)
HURRA för att vi ska lyssna på Kent på Manhattan!!
Säg den meningen massa gånger.
HUR underbart låter inte det??
Det låter sagolikt i mina öron :D
Har inte läst kvällstidningarnas omdömen, ska genast göra det. Men varför var vi inte i Köpenhamn?
Ofta tycker jag ungefär som du men när det gäller din upphetsning över SATC-filmen och Kent begriper jag ingenting. Trevlig helg!
Harrysson: Äsch, de körde ju bara fyra låtar (varav en var Kungen är Död) och spelade upp resten från skivan. Det kan vi toppa på ett hotellrum i NYC och på konserten i Götet senare i höst! jag lovar!
Isa: Hm. oroväckande. kent kan jag väl förstå - de är inte direkt HUGE i de schlagerbög-kretsar jag tillbringar en del av min tid i - men Sex and the City är mera oroväckande. Det är en av världens bästa TV-serier rent manusmässigt, men också en obestridlig del i vårt sätt att se på singellivet.
Jag ordinerar genast att du köper skokartongen/DVD-boxen och startar ett maraton.
Ingen jag känner har inte blivit helt lyrisk efter det. Jag lovar.
Skicka en kommentar