Popp or Poop?

Kent - Ingenting

Gud vad jag har saknat dem.
Så mycket att jag nästan sitter här med tårar i ögonen…
Dessutom kan det här vara Kents mest överproducerade, blipp bloppiga låt någonsin, så långt ifrån minimalismen från förra skivan som man kan komma. Handklapp. Syntljud. Discotakt. Jocke Berg. Lycka.

Det är FF och Musik Non Stop i en kärleksfull omfamning.
Det är musik som jag inte förrän nu känner att jag saknat galet mycket bland det här schlagertäta året.
Det är så mycket Oswaldmusik som det kan bli och jag har på dryga fyra minuter återigen förvandlats till ett hängivet Kentfan i mitten av nittiotalet som bara vill börja rabbla flosker om hur bra den här singeln är rakt ur hjärtat.

När den lilla ringsignalen jag köpte för några veckor sedan (och som har väckt mig varje morgon sedan dess) dyker upp så faller alla bitar på plats och jag börjar misstänka (och hoppas) att med mobiltelefonsponsring och Violatorfoton så har Kent gjort sin Achtung Baby.
Jag tror jag måste sluta nu. Det här blev lite för mycket inser jag. Jag kommer nog lugna ner mig lite snart och bara inse att det är ännu en poplåt, som kanske inte ens är Kents bästa...men ibland måste man få skriva lite på magkänsla också och inte vara så förbannat rationell.

Popp or Poop? Skojar du?