Lite Om Emmygalan Tillslut

Ironiskt nog är anledningen till att jag inte ens nämnt Emmygalan i bloggen idag att jag satt uppe och såg den i natt (och därför bara har sovit totalt två timmar i natt…eller snarare på morgonen) och därför är så sjukt trött att jag inte orkar skriva…

…men det kan väl inte komma som en direkt överraskning att jag var extatisk över att se Katherine Heigl (sjukt snygg…och hon stylas tydligen av sig själv) vinna för bästa kvinnliga biroll drama, att hela soffan stod upp och applåderade när Sally Field vann (även om jag var den enda här som var besatt av Brothers & Sisters så älskade de andra Sally) motsvarande huvudroll, och att jag blev överlycklig över att 30 Rock vann för bästa komedi (visst är jag minst lika förtjust i Ugly Betty och The Office – men 30 Rock var ju på väg att läggas ned och behöver boosten mest av alla). Dessutom kan man ju bara må bra av att se America Ferrera sopa in en Emmy att placera bredvid sin Golden Globe, eller att se Steve Carell springa runt i glädjedans på scen trots att han just förlorat bästa manliga huvudroll komedi till sin föregångare i The Office, Ricky Gervais.
Andra kul grejer var priserna till Helen Mirren, Terry O’Quinn, Jaime Pressly och Judy Davis.

Mest trist?
Miniseriekategorierna är verkligen aptråkiga, sånghyllningsnumret till The Sporanos var ju helt obegripligt och när de läste upp vinnarna James Spader och (framför allt) The Amazing Race (istället för Project Runway) funderade jag på om jag verkligen skulle fortsätta sitta uppe - och sammantaget var det faktiskt en ganska blek gala även om tempot var högt som vanligt.

Nåväl. Det var definitivt punkten för TV-året 2006/2007. Ikväll drar den nya säsongen igång i USA! Hurra!