Filmrecension: Shortbus

Shortbus
John Cameron Mitchell, USA

Sophia är sexterapeuten i New York som inte kan få orgasm, trots att hon är lyckligt gift med Rob. Sophias patienter – bögparet Jamie och James – har varit monogama i fem år men funderar på att plocka in ytterligare en man i sitt förhållande. Dominatrixen Severin har aldrig haft ett nära förhållande med någon och bor i ett förvaringsutrymme. Gemensamt för alla fyra är att de besöker sexklubben Shortbus för att försöka hitta lösningen på sina problem och finna ordning i sina olyckliga liv.

Öppningsscenen visar först ett fantastiskt snyggt New York byggt i kartong…ett sorts leksaks-Manhattan som används frekvent i filmen och som man blir väldigt lycklig av att se…därefter presenteras vi för några av de mest autentiska (förmodligen de MEST autentiska) sexscener som någonsin visats på en vanlig svensk biograf…allt ifrån riktiga utlösningar till självavsugning och extrema närbilder. Efter det är det svårt att chockas av något (även om grabbarna längst bak inte verkar veta vilken film de hamnat på och lämnar salongen efter den längre bögsextrekanten som följer i mitten av filmen).
I klassisk festivalfilmsanda vävs alltså några människor liv ihop, och som vanligt är den gemensamma nämnaren bristen på kommunikation och svårigheten att förstå varandra – här kanaliserat genom sex (i mängder) eller brist på det.
John Cameron Mitchell får verkligen sina skådespelare att göra vad som helst…och de gör det inte i onödan. Filmen har ett stort hjärta och lyckas kännas som någonting helt annat än en film som bara vill vara spekulativ eller visa upp könsorgan på film.
Helt klart en film som skiljer sig från det mesta man sett…men som samtidigt lyckas vara väldigt mycket klassisk filmfestivalfilm. En film som börjar genialt och ger upphov till en massa skratt (där en del fastnar i halsen)…som sackar lite på mitten…men som tillslut får en att lämna salongen lycklig med en förhoppning om att allt löser sig tillslut.
Och kanske förstår jag inte helt vad John Cameron Mitchell vill säga…
Att om man knullar runt med mycket folk så löser sig allt tillslut? Att sex är kul och att folk borde ta det lite mera lättsamt? Att sex är något som ska tas på allvar och att det är viktigt att man följer sitt hjärta istället för samhällets normer om man ska kunna må bra i sitt liv? Alla tre de sakerna? Jag vet faktiskt inte…
…men så länge han säger det med en snopp långt ned i halsen så tycker i alla fall jag att det blir riktigt roligt och ganska intressant!
.